#SVBF60år - del 9: Jättesensationen i Globen när Sovjet föll

Bengan, Hedengård, Björne, Tholse, Sääf och Nilsson. En klassisk startsexa som med tränare Kristiansson satte spår i svensk idrottshistoria. I artikelserien av Åke Lager är vi framme vid den största händelsen i svensk volleyboll: EM-silvret i Globen.

Det svenska laget som tog silver i Globen-EM 1989. Stående fr v: Anders Kristiansson (tränare), Mats Karlsson (Sköld), Bo Strand, Jan Hedengård, Jannis Kalmazidis, Jan Holmkvist, Urban Lennartsson och Johan Isacsson. Knäst fr v: Peter Tholse, Lars Nilsson, Håkan Björne, Bengt Gustafson, Per-Anders Sääf och Mikael Kjellström (reserv).

Det är den 30 september 1989. Globen. Det svenska volleybollandslaget pressar ”omöjliga” Sovjet i EM-semifinalen. Sverige har haft ledningen med 2-1 mot Sovjet som alla trodde var på väg mot sitt tionde raka EM-guld. På 22 år har ingen rått på dem. Det sovjetiska volleybollandslaget har dominerat mer än vad deras hockeylag någonsin gjort.

Nu har Sovjet kommit tillbaka. De har utjämnat till 2-2 och leder med 7-4 i avgörande set. Är sensationen på väg att rinna Sverige ur händerna? Men Sverige kommer tillbaka. Ifatt vid 10-10.

7 718 åskådare på plats i Globen och ”halva svenska folket” framför tv-apparaterna kan knappt sitta still. Det blir 12-10 till Sverige, men Sovjet kämpar sig ikapp till 13-13 och 14-14 innan den stora stjärnan Bengan Gustafson dundrar in en kanonsmash. Svensk matchboll! Nu står hela publiken upp och håller andan. Bengan satsar på en hoppserve. Den går i nät och ett besviket sus fyller Globen, 15-15.

Lasse Nilsson slår in nästa boll från ett besvärligt läge, 16-15 och återigen svensk matchboll. P-A Sääf servar, Sovjet anfaller, Bengan gör en kanonräddning. Janne Hedengård passar bakåt till Håkan Björne som satsar för kung och fosterland med sin vänsterslägga. Bollen tar i fingertopparna på det sovjetiska blocket och studsar långt ut.

17–15! Sverige har slagit omöjliga Sovjet! Efter två timmar och 23 minuter är praktsensationen ett faktum. David har besegrat Goliat. Jublet vet inga gränser och Paul McCartney, som fått flytta till Hovet med sin konsert, gratulerar Sverige till segern över Sovjet från scenen. Hade det inte varit för att bordtennislandslaget spräckt ”den kinesiska muren” samma år hade nog volleybollgrabbarna kunnat få bragdguldet.

Dagen efter, när Sverige möter Italien i finalen, får man hänga upp skylten ”utsålt” i biljettkassan. 14 263 åskådare på volleyboll i Sverige! Efter urladdningen mot Sovjet har Sverige svårt att nå samma nivå igen och Italien vinner den trots allt jämna finalen med 3-1.

”Vid prisutdelningen var man inte glad över silvermedaljen. Men ser vi på vad Italien gjorde sedan med samma lag (tre VM-guld, två EM-guld och ett OS-silver) så var det absolut ingen skam att förlora mot dem”, sa Jan Hedengård i en intervju i Expressen för något år sedan.

”Silvret var definitivt höjdpunkten under vår storhetstid med EM, VM och OS-spel”, sa matchvinnaren Håkan Björne med 20 års perspektiv på det hela.

Vad var det som gjorde det möjligt för svensk volleyboll att nå världseliten?

”Den stora anledningen var tränaren Anders Kristiansson. Han hade visionen och inspirerade oss att satsa det som behövdes – men det tog lite tid innan jag som var lite av en bohem tyckte att det var kul”, erkände Håkan Björne.

1980 satt jag med Anders Kristiansson på läktaren när Sovjet med Savin och Zaitsev i spetsen vann OS-finalen. Jag frågade när vi skulle få se Sverige i OS?

”Det är lika bra att vi inser verkligheten. Med våra resurser kommer vi aldrig dit om vi inte är arrangörer”, svarade han.

Men Anders har aldrig låtit sig begränsas av resursbrist. Han hittar på lösningar. Sommaren 1981 besökte jag betongförorten Råslätt i Jönköping. Där bodde under sex sommarveckor 36 lovande ungdomar. Bland dem fanns Bengt Gustafson, Jan Hedengård, Lasse Nilsson, Mats Karlsson (nu Sköld), Patrik Johansson och Anders Lundmark. De bodde i annars tomma lägenheter, lagade egen frukost, ansvarade för inköp - och tränade hårt. Anders hade skrivit detaljerade listor på vad var och en skulle ha med sig till lägenheten, ner till minsta gaffel. Där började det ”svenska volleybollundret”.

Redan året därpå kom första framgången – sjua i junior-EM.

Juniorlandslaget blev A-landslaget och efter hand kom nya talanger som Thomas Hozsek, Peter Tholse, P-A Sääf och Håkan Björne in i truppen och framstegen började komma.

Med mycket små medel jämfört med många av de bästa nationerna lyckades Anders Kristiansson få till en rejäl satsning. När de andra lagen kom med delegationsledare, läkare, massör, tränare och flera assisterande tränare så var det bara spelarna och Anders Kristiansson i den svenska truppen. Istället för att bo på hotell kunde de inkvarteras gratis i värdfamiljer.

”När vi tränade som mest hade vi i princip inget ledigt under året. När klubbsäsongen var över började landslagssäsongen då vi tränade och matchade världen runt”, berättade Håkan Björne.

”Anders Kristianssons styrka var att se vad andra nationer gjorde bra, och sen anpassa det till våra förutsättningar. Det var som en upptäcktsresa för att hitta rätt spelstil och spelform för oss som lag, men också för varje spelare”, sa Jan Hedengård i Expressen.

1985 lyckades man för första gången kvala in till EM-slutspelet. 1986 fick man ett ”wild card” till World Cup i Japan och tackade för sig med att sensationellt bli fyra. Året därpå blev man fyra i EM och kvalade sedan också sensationellt in till OS i Söul 1988. 10 000 italienska supportrar trodde inte sina ögon när hemmafavoriterna kvalföll mot lilla Sverige. I OS blev det en sjunde plats och året därpå kom alltså sensationsvinsten mot ”omöjliga” Sovjet.

Då hade skadorna redan börjat komma i truppen och en efter en försvann från truppen eller var borta under perioder på grund av skador. Ändå kvalade man in till alla stora turneringar till och med VM 1994, bortsett från OS i Barcelona 1992. Efter tio år i världstoppen var den svenska storhetstiden slut och Anders Kristiansson tvingades några år senare sluta som förbundskapten efter att ha ifrågasatts. I stället flyttade han utomlands och har därefter haft en otroligt framgångsrik tränarkarriär i Belgien, Grekland och senast i Japan.

På Youtube finns en del klipp från EM. Matchbollen mot Sovjet finns här.

Bengt Gustafson är inte bara Sveriges bästa volleybollspelare genom tiderna – han var också en världsstjärna i världens största sport. Hans betydelse för det svenska volleybollundret är stor. Foto: Björn Tilly.

"Bengan" var tongivande även i EM-semifinalen mot supernationen Sovjet som annars brukade dominera Europamästerskapen och världsvolleybollen på ett sätt som översteg till och med det sovjetiska landslaget i ishockey. Foto: Raymond Wardenaer.

Håkan Björne blev den som avgjorde semifinalen med att smasha via sovjetiska fingrar fram till 17-15 i femte set. Foto: Björn Tilly.

Ögonlicket när sensationen blev ett faktum. Den ryska björnen var fälld. Mot alla odds. Foto: Raymond Wardenaer.

Bragdmatchen direktsändes av Sveriges Television och "halva svenska folket" satt bänkade och många minns just de här sekunderna när det omöjliga plötsligt hade blivit möjligt efter en gastkramande femsetare mot Sovjet, där även femte set svängde och det ett tag såg hopplöst ut för Sverige. Foto: Raymond Wardenaer.

Hjärnan bakom framgången. Fast besluten att göra Sverige till en volleybollnation att räkna med. Anders Kristiansson gick sin egen väg och byggde herrlandslaget som var en faktor i toppvolleybollen i flera år. Förutom EM-silvret 1989 även kom laget även 7:a i OS i Söul 1988 och 9:a i VM 1990. Foto: Raymond Wardenaer.

Globen fylldes till bristningsgränsen i finalen mot Italien. Publikrekord. Foto: Bendt-Joel Gunnarsson.

Fullsatt i Globen i EM-finalen. Det hade varit biljettstrul till semifinalen och alla som ville hade inte kommit in då, trots att det inte var fullt. Men här, i finalen, slogs både Globens publikrekord och rekordet för publik på volleyboll i Sverige. Foto: Åke Lager.

Globen var vid det här laget inte bara en ny spännande arena utan hela Sveriges skrytbygge. Volleyboll-EM 1989 var det andra stora idrottsevenemanget där efter ishockey-VM några månader tidigare. Foto: Åke Lager.

Håkan Björne och Lasse Nilsson var två av spelarna som blev "household names" under volleyboll-EM 1989. Foto: Raymond Wardenaer.

Jan Hedengård var passaren i laget och en nyckelspelare i det svenska landslaget. Han upplevde en lång och lyckosam proffskarriär, främst i Tyskland, och är än idag Sveriges mest framgångsrike passare i volleyboll. Foto: Raymond Wardenaer.

Kvartsfinalen mot Bulgarien, som också var ett världslag, innebar en stor seger för Sverige och bäddade för semifinalen mot Sovjet. Foto: Raymond Wardenaer.

Håkan Björne avgjorde semifinalen mot Sovjet, men här är det Bulgarien som får smaka på västersläggan från högerspelaren. Foto: Raymond Waardenaer.