#SVBF60år - del 8: Klassiska mastodontturneringarna som lockade rekordmånga
Kommer vi någonsin att slå 1978? Vättern Cup: 332 lag på 65 planer utomhus på gräs på Elmiafältet i Jönköping. Volleyfestivalen: 270 lag som spelade en dygnet-runt-turnering under mer än 24 timmar i Tibblehallen i Täby.
Gräsplaner så långt ögat nådde på Elmiafältet i Jönköping. Foto: Tomas Grunditz
Sven Sterner, KFUM Göteborg smashar under Vätterns Cup 1974. Foto: Åke Lager
Det är inte bara lag som är anslutna till Volleybollförbundet som spelar volleyboll. På 1970- och 1980-talen fanns det fanns massor av kompisgäng, olika ideella organisationer som hade sommarserier och korpserier på många orter. Vättern Cup och Volleyfestivalen gav alla dessa en mötesplats och en chans att mäta sig med lag från hela landet. Inte oväntat var det mixedklasserna som drog flest startande lag.
Vättern Cup startade 1972 och huvudarrangör var faktiskt inte ens en volleybollklubb utan Jönköpings länsförbund av 4H. Elitklasserna spelade inomhus, alla andra klasser genomfördes på gräset vid Elmia där de flesta deltagarna också campade i allt från militärtält till små enmanstält.
Med 50-talet lag det första året växte intresset så att man hade 332 lag 1978 och 320 lag 1979 som mest. Då hade det alltmer blivit en breddturnering med massor av mixedlag och få svenska elitlag på plats. Därför flyttade man ut även elitklassen från och med 1981, vilket gjorde det lättare för alla att se elitmatcherna. Det utländska inslaget var alltid stort i elitklasserna och det året försvarade Helsingforspolisen sin titel efter en dramatisk final mot Chicago Lions.
Elmiafältet i Jönköping invaderades av volleybollspelare som tältade och spelade Vättern Cup. Foto: Tomas Grunditz
Under några år gick tävlingen under öknamnet ”Vättern Sup”. Hur välförtjänt det var kan diskuteras, men någon sanning kanske det fanns.
”Jag satt utanför affären hemma i Värmland. Då kom några kompisar ut med några flak mellanöl och berättade att de skulle åka på en volleybollturnering. De undrade om jag ville följa med, och det såg ju trevligt ut så jag hängde på”, har en spelare berättat om sin Vättern Cup-premiär.
Hur som helst drog en insändare om ”Vättern Sup” igång en debatt inom Volleybollförbundet som gjorde att man tog ett beslut om att alla arrangemang skulle vara alkoholfria.
1980 utökade man med en ungdomsklass, men få klubbar hade ju sommarträning så ungdomsklassen fick aldrig riktig luft under vingarna. Samma sak drabbade även världens största fotbollsturnering Gothia Cup när de ett par år på 1980-talet tillsammans med Tuve VK försökte sig på en volleybollturnering parallellt med fotbollsturneringen. Av uppemot 50-talet lag från många olika länder kom färre än tio från Sverige.
John Bauer-inspirerande troll var förstapris i Vättern Cup. Foto: Tomas Grunditz.
En annan stor breddvolleybollturnering var Volleyfestivalen i Tibblehallen i Täby. En dygnet-runt-turnering med matcher hela natten. När finalerna spelats efter 29-30 timmar var det många möra spelare som vände hemåt. Den startade 1976 och som mest hade man 270 deltagande lag 1978.
För att klara av ett sådant mastodontarrangemang hade man bokat inte bara Tibblehallens fem olika hallar utan nästan varenda skola i Täby där det också fanns sovsalar. Man testade också lite nya idéer. Man spelade på tid, ett set på 13 minuter med tre avgörande bollar om det stod oavgjort. Max två servar per spelare, sedan roterade man även om man vann bollen.
En uppvisningsmatch i mixed bjöd Volleyfestivalen på. Här är det förbundskaptenen Anders Kristiansson som tar emot en serve. Foto: Åke Lager.
Festivalen försökte varje år bjuda på någon sevärd toppmatch – EM-kval med Sverige mot Västtyskland, JEM-kval, Lidingö mot övriga Sverige, mixedlag med landslagsspelare, sittande volleyboll etc. Om man inte ville sova när man var spelledig kunde man gå på disco eller titta på video med volleybollmatcher. Alla orkade inte ens ta sig till sovsalarna utan man kunde hitta folk sovande lite var stans i det stora hallkomplexet. Minns att jag själv hittade en mjuk hoppmatta i ett hörn av discot där jag sov några timmar, trots musiken.
”En av ledargestalterna för Volleyfestivalen var Svenska Dagbladets sportjournalist Anders Ohlsson som senare blev Stockholm Maraton-general. En annan ledare var Peter Munkert, begravningsentreprenör. Jag glömmer aldrig när vi åkte runt och råddade inför tävlingen med en likbil”, berättar Lennart Neovius som så småningom tog över det mesta av ansvaret för turneringen.
Till vänster: Under Volleyfestivalen arrangerades alltid någon toppmatch då man gjorde paus i spelet. Här möter Övriga Sverige det för den tiden så överlägsna Lidingö SK. Foto: Åke Lager. Till höger: Den japanska volleybolltidningen sände en reporter till Volleyfestivalen i Sverige. (Foto: Bengt-Åke Andersson)
Volleyfestivalens huvudsponsor var den japanska bolltillverkaren Molten. Några dagar innan turneringen 1980 damp det ner ett telegram hos arrangörerna. Den japanska volleybolltidningen meddelade att en av deras reportrar skulle bevaka den unika dygnetrunt-turneringen. Det som gjorde starkast intryck på reportern var den fyrlandskamp i sittande volleyboll som spelades som en del i festivalen. Något sådant hade han aldrig sett hemma i Japan.
Efter ”all time high” 1978 var intresset fortsatt högt de närmaste åren, men sedan dalade det. När det gällde Vättern Cup tog så småningom KFUM- KFUK Jönköping hand om arrangörskapet. Volleyfestivalen arrangerades från början av en grupp stockholmsklubbar som ansvarade för var sin hall, innan Stockholms Volleybollförbund tog över ansvaret och tog bort dygnet-runt-konceptet. Så småningom dog båda turneringarna ut.
Övriga Sverige som besegrade Lidingö i en uppvisningsmatch under Volleyfestivalen. Övre raden fr v: Håkan Linger, Ralph Bågenholm, Lars Törnkvist, Hans Wiksten, Lars-Göran Åkerström och Robert Malnacs. Nedre raden fr v: Bo Svenningsson, Martin Ohlsson, Sven Nilsson och Ingemar Larsson. Foto: Åke Lager.