#SVBF60år - del 6: Beachvolleyns frammarsch

När beachvolleyn introducerades i vårt land 1978 sågs den som ett roligt komplement, lite sommarkul, för volleybollspelarna. Det fanns inga hallar och ingen som satsade bara på beachvolley, men knappt 20 år senare blev den en av de mest populära OS-sporterna och idag har vi världens största beachvolleyhall i Göteborg.

Jim Nilsson, Falkenberg smashar mot Sven Nilsson, Göteborg vid tidernas första SM på Skrea strand i Falkenberg 1978.

1977 gjorde jag min beachvolleydebut – på legendariska Manhattan Beach i Los Angeles. Tillsammans med Pälle Alm från Alingsås spelade vi som första svenska par någonsin en officiell beachvolleyturnering, även om det var i novisklassen. Som deltidsredaktör för tidningen Volleyboll läste jag regelbundet den amerikanska volleybolltidningen. De skrev om beachvolley i Kalifornien och när Pälle och jag var på ”bussluffar­semester” i Nordamerika stannade vi till i Kalifornien, både för att själva spela en turnering och för att se ett stopp på deras elittour.

Sommaren därpå var jag, tillsammans med Bengt Andersson, med och introducerade sporten i Sverige. Vi kallade tävlingen för ”inofficiellt SM” och den hölls på Skrea strand i Falkenberg – en strand numera lika legendarisk för svensk beachvolley som Manhattan Beach för amerikansk. Efter ytterligare ett år på Skrea strand fick alla distrikt arrangera kvaltävlingar och sedan arrangerades SM på olika håll i landet de närmaste åren - Kämpinge, Härnösand, Öland, Piteå och Mellbystrand - för att sprida sporten från söder till norr.

Olle Åström har i 30 år varit uppskattad speaker på beachvolleytouren. Själv vann han SM på Böda redan 1982. Här står han beredd att ta emot en smash från Lars Oddson. Foto: Åke Lager

”På den tiden var beachvolley ett komplement till volleyboll, ett roligt sätt att hålla igång på sommaren. Det fanns ingen som satsade på just beachvolley”, förklarar Olle Åström, svensk mästare 1982 och sedermera legendarisk beachvolleyspeaker.

Ända fram till 1994 sorterade beachvolleyn under Motionssektorn, och redan andra sommaren testade vi en beachvecka med spel på olika stränder i Halland innan vi avslutade med SM på helgen. Förhoppningen var att vi skulle kunna erbjuda volleybollsporten något liknande orienteringens O-ringen. Det slog inte rot då, men idag kan vi se att Summersmash Festival med SM-veckan på Tylösand och BeachAid Week och Böda Beach på Öland har utvecklats till beachvolleyveckor för alla åldrar som samlar många hundratals deltagare.

”1986 kom vi igång med en svensk beachvolleytour och då satsade en hel del elitvolleyspelare på att spela beachvolley hela somrarna. Kvalitén på spelet steg och intresset ökade”, berättar Rolf Sandberg som tillsammans med Lasse Tonning var eldsjälar i Beachvolleyutskottet under många år och fick sporten att spridas i hela landet.

Rolf Sandberg var en ledare och beachvolleyentusiast som såg till att sporten spreds i hela landet under 1980- och 1990-talet. Foto: Åke Lager

På sommaren 1990 fylldes också en del av Götaplatsen i centrala Göteborg med sand och det första ”mitt-i-stan-arrangemanget” genomfördes.

”Jag hade varit bisittare till Björn Fagerlind på Radiosporten under Globen-EM året innan och bett honom komma dit och vara speaker. Han kom visserligen, men sa att det här klarar du själv. Det blev starten på 30 års kuskande runt som speaker på beachvolley både i Sverige och utomlands”, berättar Olle Åström.

1991 klev Skandia in som sponsor och Skandiatouren blev ett välbehövligt lyft för svensk beachvolley. Det gav status åt evenemanget och allt fler spelare började fokusera på beachvolley. De tre första åren låg tourfinalerna på Tylösand.

”När vi utvärderade efter den tredje säsongen sa Skandias marknadschef: ´Nästa år ska vi ha finalen i Kungsträdgården´. Det kostade nog Skandia en slant, men det blev total succé med två planer mitt framför stora scenen”, berättar Olle Åström.

David Ask servar vid Skandiatourfinalen på Medborgarplatsen. Foto: Åke Lager

Succén med de prestigefyllda Skandia Tour-finalerna i centrala Stockholm fortsatte under hela 1990-talet på platser som Kungsträdgården, Slussen, Djurgården och inte minst Medborgarplatsen. Läktarna var fyllda till bristningsgränsen och tusentals personer kom i kontakt med beachvolley. Kändisar som Mats ”Sudden” Sundin, Tomas Brolin och Dr Alban deltog i kändismatcher i pauserna.

Under 1990-talet kom TV6 och ZTV med programledaren Ulric Svensson in i bilden och varje vecka sände man ett halvtimmesreportage från Skandiatouren. Än idag är det många som minns hans reportage om ”Tre amigos från Habo”, där han undrar om alla invånare i Habo är kortväxta. Ulric kom senare att bli coach/manager för Björn Berg/Simon Dahl och sitter idag i Svenska Volleybollförbundets styrelse.

Figge Petersson räddar bakom Tom Englén. De var det första svenska par som satsade internationellt och lyckades kvala in till OS-premiären för beachvolley i Atlanta 1996. Foto: Åke Lager

Ett av de par som satsade helhjärtat på beachvolley var Tom Englén/Fredrik Petersson som snart vände blickarna ut mot den stora världen. Redan 1990 deltog de för första gången i World Volley Beach Series. När EM arrangerades för första gången 1992 deltog de också där. Även i damernas första EM som spelades 1995 hade vi svenskor med. Lotten Wiig och Anna Vorwerk slutade på 13:e plats.

Med mycket små medel började Englén/Petersson luffa världen runt, nästan som backpackers, och delta i internationella turneringar vilket ledde till att de lyckades kvalificera sig till OS i Atlanta 1996, då beachvolleyn för första gången kom med på OS-programmet.

”1992 började vi regelbundet resa till USA i långa perioder för att träna beachvolley. När det 1994 stod klart att beachvolley skulle debutera på OS-programmet i Atlanta 1996 beslöt vi oss för att satsa allt vi orkade, ägde och hade för att ta oss dit. Vi lyckades kvalificera oss och fick vara med om en makalös debut för sporten. Alla biljetter var slutsålda långt i förväg”, berättar Tom Englén.

De följdes sedan av Björn Berg/Simon Dahl i ytterligare två OS, Sydney 2000 och Aten 2004. Och nu hoppas vi på att Sverige genom talangerna David Åhman/Jonatan Hellvig åter ska kvala in för beachvolley-OS 2024.

World Tour på Åland. En mäktig inramning precis utanför spelarhotellet där hela världseliten bodde. Foto: Åke Lager

Under några år fick de svenska paren på World Tour även spela på ”hemmaplan”. Ja, nästan i alla fall. De svenska och finska volleybollförbunden arrangerade tillsammans PAF Open på Åland med förre OS-spelaren Simon Dahl som ”tournament director” under åren 2007 och 2009-2012.

”Hela världseliten var på plats, till exempel de trefaldiga OS-vinnarna Misty May Treanor och Kerri Walsh Jennings. Man byggde en imponerande arena med plats för 2 500 åskådare precis utanför spelarhotellet. Den var formad som en hästsko och spelarna kunde följa matcherna genom att titta ut genom fönstren från sina rum. De var mycket nöjda med konceptet och återkom år efter år”, berättar Olle Åström som var speaker även där.

Även om många kommuner anlagt beachvolleyplaner och det förekom en hel del spontanspel på somrarna kom det stora uppsvinget för beachvolley som breddsport när vi började få inomhushallar. Först var Göteborg där en privat entreprenör öppnade en beachvolleyhall med fem banor i industriområdet Högsbo 1993. 1999 övertogs driften av Göteborgs Beach Club, GBC, som 2011 flyttade in i egna, nybyggda lokaler, granne med Skidome där man kan åka skidor året runt. Det är världens största beachvolleyhall med 16 banor och klubben har 1 400 medlemmar.

Det har sedan 1990-talet öppnats ett flertal hallar på olika håll i landet. Tyvärr har några av dem tvingats stänga efter några år, men hallarna i bland andra Göteborg, Södertälje, Umeå, Linköping och Malmö har visat sig livskraftiga i många år.